The Blog Got Globalized
So I decided to ditch my maternal language and start writing in English instead. Why? Well to be honest, for a guy who claims to be of international character I do not feel that I practice English enough. Sure, my job partially involves daily contact with English speaking customers/colleagues but since it ends on Thursday I loose that opportunity. While in Turkey I will almost exclusively speak Turkish in any given situation, phone conversations with family and friends will be in Swedish so I do not really see a reason why I should not go ahead and use the most international language in the world. Now that this has been decided I would like to apologise in advance for all the typos, incorrect grammar and foreign sentence building that are about to come. Today my employer came to the office and brought cake with them to celebrate my departure. No just kidding. It’s really more of a ”thank you gesture” for the years I spent working there. As far as the trip is concerned everything is in order. My excitement has yet to be accompanied by nervousness, which feels good. If I know myself sufficiently it is sure to arrive in time though. That train is never late, hehe. The biggest question mark in my mind right now is what I should buy my loyal cousin Istanbul-Burak from Sweden. I know he likes football so there is a good possibility that I might get him a Swedish national football team sweater. We’ll see. For now, take care!
Benjamin
Benjamin
Bostad Klar!
Äntligen!
Efter att jag tog beslutet att flytta ned till Istanbul har det varit upp och ner i frågan om bostad. Först var det tänkt att jag skulle bo oförskämt billigt i Caddebostan, ett modernt shopping- och bostadsområde på den asiatiska sidan, beläget ungefär en mil ifrån skolan. På grund av diverse komplikationer förpassades tyvärr det alternativet till soptunnan. Därefter har andra hjälpsamma vänner och släktingar försökt bistå med olika förslag men till slut, med ungefär en månad kvar till resan, bestämde jag mig för att lösa på egen hand. Jag googlade mig fram till en brittisk craigslist (annonssida) som hyste mängder av annonser på rum och lägenheter över hela Istanbul. Det var svårt att välja, men jag började med att knacka ihop ett mail i vilket jag presenterade mig själv på engelska/turkiska. Jag berättade att jag arbetar på Volvo, ett globalt beryktat företag, som talar tydligt språk - jag är en skötsam kille (:) ). Tanken slog mig att länka min ståuppakt på youtube och berätta om mitt projektjobb som röstskådespelare och manusförfattare för ett nationalsänt radioprogram. Min inbyggda jantelag tryckte först ner mig i skorna men efter en uppriktig självrannsakan tänkte jag: varför skulle jag inte berätta det?
Det fanns många fina rum/lägenheter på lika många intressanta platser, men med största sannolikhet finns det betydligt många fler spekulanter i en liknande situation som jag. Jag resonerade till slut att det var upp till mig att sälja in mig själv, låste in jantelagen i en låda och berättade stolt om min sidosyssla, som förhoppningsvis en dag blir min huvudsyssla.
Efter att jag skickat min hängivne kusin och istanbulbo Burak för att träffa hyresvärden samt göra en sista kontroll är det nu spikat! Jag kommer att bo i hjärtat av Istanbuls kommersiella center - Taksim. Lägenheten ligger i området Cihangir vilket är Europa, är belägen cirkus 500m från skolan och tycks ha en fantastisk utsikt(se bilden) över Bosporen / Marmarasjön. Som en bonus råkar även lägenheten av händelse också ligga på samma gata som det turkiska fotbollslaget Besiktas' fotbollsarena. Personligen håller jag på Fenerbahce, som är bittra rivaler till Besiktas, men lyckligtvis är jag inte tillräckligt inbiten för att se nackdelarna i detta.
Nedans ser vi i stort sett staden Istanbul, men inte provinsen med samma namn.
Här ser vi en inzoomad bild på en del av Taksim, Cihangir. Sängen kännetecknar lägenheten och huset skolan.
Inönü stadyumu ligger som tidigare nämnt precis bredvid lägenheten.
Utsikt!
På återseende!
Efter att jag tog beslutet att flytta ned till Istanbul har det varit upp och ner i frågan om bostad. Först var det tänkt att jag skulle bo oförskämt billigt i Caddebostan, ett modernt shopping- och bostadsområde på den asiatiska sidan, beläget ungefär en mil ifrån skolan. På grund av diverse komplikationer förpassades tyvärr det alternativet till soptunnan. Därefter har andra hjälpsamma vänner och släktingar försökt bistå med olika förslag men till slut, med ungefär en månad kvar till resan, bestämde jag mig för att lösa på egen hand. Jag googlade mig fram till en brittisk craigslist (annonssida) som hyste mängder av annonser på rum och lägenheter över hela Istanbul. Det var svårt att välja, men jag började med att knacka ihop ett mail i vilket jag presenterade mig själv på engelska/turkiska. Jag berättade att jag arbetar på Volvo, ett globalt beryktat företag, som talar tydligt språk - jag är en skötsam kille (:) ). Tanken slog mig att länka min ståuppakt på youtube och berätta om mitt projektjobb som röstskådespelare och manusförfattare för ett nationalsänt radioprogram. Min inbyggda jantelag tryckte först ner mig i skorna men efter en uppriktig självrannsakan tänkte jag: varför skulle jag inte berätta det?
Det fanns många fina rum/lägenheter på lika många intressanta platser, men med största sannolikhet finns det betydligt många fler spekulanter i en liknande situation som jag. Jag resonerade till slut att det var upp till mig att sälja in mig själv, låste in jantelagen i en låda och berättade stolt om min sidosyssla, som förhoppningsvis en dag blir min huvudsyssla.
Efter att jag skickat min hängivne kusin och istanbulbo Burak för att träffa hyresvärden samt göra en sista kontroll är det nu spikat! Jag kommer att bo i hjärtat av Istanbuls kommersiella center - Taksim. Lägenheten ligger i området Cihangir vilket är Europa, är belägen cirkus 500m från skolan och tycks ha en fantastisk utsikt(se bilden) över Bosporen / Marmarasjön. Som en bonus råkar även lägenheten av händelse också ligga på samma gata som det turkiska fotbollslaget Besiktas' fotbollsarena. Personligen håller jag på Fenerbahce, som är bittra rivaler till Besiktas, men lyckligtvis är jag inte tillräckligt inbiten för att se nackdelarna i detta.
Nedans ser vi i stort sett staden Istanbul, men inte provinsen med samma namn.
Här ser vi en inzoomad bild på en del av Taksim, Cihangir. Sängen kännetecknar lägenheten och huset skolan.
Inönü stadyumu ligger som tidigare nämnt precis bredvid lägenheten.
Utsikt!
På återseende!
30 dagar kvar
Den som tar sig tid och läser hela bloggen, med det menar jag föregående fyra inlägg :), märker snabbt att den under många månader legat och dammat i cyberrymden. Inspirationen att översätta fler låtar försvann med hösten. Viljan att lära mig det turkiska språket gjorde det emellertid inte - om ca. 30 dagar flyttar jag till Istanbul för att studera det turkiska språket vid en språkskola i Taksim. Jag kommer att vara där i sex månader och utforska den enda transkontinentala staden i hela världen så mycket jag kan. Trots cyberdamm och en lång period av inaktivitet har jag valt att reformera bloggen till mitt medel att dokumentera min vistelse i Istanbul.
Huvudmålet är att detta ska bli ett kontaktmedel med nära och kära i Sverige. Fokus kommer ligga på dagliga upplevelser, kulturella och språkliga betraktelser och om möjligt även vad som händer i den turkiska politiken.
Jag är långt ifrån en professionell fotograf men eftersom Istanbuls kulturutbud är så enormt och bara antalet storslagna vyer är många ska jag göra ett tappert försök att även lägga upp bilder, om jag kan.
Till nästa gång!
Benjamin
Huvudmålet är att detta ska bli ett kontaktmedel med nära och kära i Sverige. Fokus kommer ligga på dagliga upplevelser, kulturella och språkliga betraktelser och om möjligt även vad som händer i den turkiska politiken.
Jag är långt ifrån en professionell fotograf men eftersom Istanbuls kulturutbud är så enormt och bara antalet storslagna vyer är många ska jag göra ett tappert försök att även lägga upp bilder, om jag kan.
Till nästa gång!
Benjamin
